... är något som både matte och jag tycker om :)
I kväll har vi varit ute på en riktigt lång promenad. Vi går fortfarande ut när det börjar skymma förstås -. när jag ska få gå lös - för att vi inte ska möta någon på vägen. Vi träffade nämligen två kvinnor som var hundrädda en gång, och matte vill inte att jag ska vara orsak till att de inte ska känna sig säker i spåret. Matte säger att jag ska få gå lös även dagtid, den dag jag har lärt mig att komma då hon kallar, vilket inte alltid lyckas....
Det hände nämligen en lite incident för ett tag sedan. Vi var ute och gick och mitt i spåret doftade det något som jag inte kunde motstå. Matte ropade men jag stoppade in kork i öronen så jag hörde ingenting. Matte letade och letade i flera timmar, men gav upp till slut och gick hem. Där fann hon mig väntande i trapphuset och jöss så glad jag blev. Jag trodde nästan hon övergett mig ;) Grannen hade släppt in mig för han var rädd att jag skulle bli påkörd. Tur att vi har snälla grannar, sade matte, och det tycker jag med ;)
/ Salle
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Ja, det bästa är allt att få vara lös! Jag är faktiskt jättelydig och får vara lös för det mesta, men kommer jag fri på gården hemma så drar jag in till grannen, gräset är allt grönare på andra sidan!!
Min matte undrar hur din matte har fått dig så duktig?
Inte tala om det för henne för jag tycker nog att det är rätt så kul att "komma mig ut på tur" ibland och det är som du säger: gräset är grönare på andra sidan ibland :)
Nu har jag dessutom lärt mig att om jag inte hittar matte så kan jag springa hem. Hon dyker upp så småningom och blir överlycklig över att se mig ;)
/ Salle
Skicka en kommentar