Ett kanonsök

har jag gjort i kväll och jag fick så mycket beröm.

Hittade alla saker nästan: missade en pinne men matte gick tillbaka så jag fann den. Hittade den andra pinnen, en plastpåse, en handske med godis i och på slutet så låg det två bitar levergodis (att ingen hunnit ta dem?). Lite svårare var det för matte för det var mörkt så hon såg knappt var hon hade gått (inte hade hon märkt ut heller). Hon fick helt enkelt lita på att jag var på rätt väg :)

Men det som gjorde matte stolt var att jag gick med nosen i backen - som en dammsugare - mest hela tiden, utan att rusa fram. Att vara "spårsäker" kallade man det på spårkursen vi gick i augusti :) Nu var spåret sju timmar gammalt så det gick rätt så lätt att gå efter backen men ändå.... Jag är själv rätt så stolt ;)

/ Salle