Äntligen...

... är projektet över och jag har fått tillbaka en matte som faktiskt har tid för mig igen :) Dessvärre en mörkrädd matte nu för tiden :(

Några kvällar sedan när vi skulle ta vår vanliga "mörkerpromenad" så var det en annan som hade kommit på samma sak för när vi kom dit - där vägen går in i skogen - så stod en bil parkerad. Nej, jag kunde inte skälla iväg den fast jag försökte :). Matte blev besviken för det innebar ju att hon inte vågade låta mig springa lös som hon brukade göra. Så, jag fick gå i flexikoppel vilket ändå är långt mycket bättre än att gå i vanligt "promenadkoppel" :).

Så när vi går där i den mörka tystnaden så säger hon högt: - Herregud, här går jag och är rädd att vi ska möta någon som, likt oss, tror sig vara ensam i mörkret och därför släppt sin hund, när det lika gärna kan vara någon som kanske överfaller oss i stället! Jag kan tala om för er att det gick fort att gå tillbaka hem igen :S

Så nu är det slut på lösdriveri :) Matte lovade att vi skulle ta lite längre promenader på dagarna i stället och jag har väl inget att säga om saken antar jag, som vanligt :)

Annars är det helt ljuvligt att vara ute. Det har kommit massor av snö som är jättekul att leka med. Minusgrader är det också så nu hoppas både matte och jag att den får ligga kvar i några månader. Det kanske blir en vit jul trots allt :)

/ Salle