Äntligen...

... är det som vanligt igen och min matmor tycker det är jätteskönt och att jag åter är hennes underbara hund, eller som hon sade: - Du är ju så "go" när du är "go" :D

I dag så gjorde tvåbeningen i ordning matsäck innan vi gick ut på mitt-på-dagen-promenaden :). Eftersom jag nu var så snäll så fick jag springa lös nästan hela tiden :)

Vi gick till en av våra rastplatser som finns efter skogsleden. Först var jag förstås ner och badade lite. Hade lust att komma ut till måsarna som bygger bo mitt ute i vattnet (på en liten gräsplätt som finns där) men jag kommer inte åt dem. Det är för långt ut och alldeles för strömt.


Efter det så var det dags för att fika. Ni ser hur jag försöker på alla sätt få mig några fler smakbitar va? Jag har nog riktigt bedjande ögon för en av mackorna slank ner i min mage ;)

Ja, en helt ljuvligt promenad var det och det var en nöjd och belåten matte som gick hem från den turen :)

Hon måste ha varit väldigt nöjd med mig för jag blev glatt överraskad då jag även på kvällsturen fick vara lös :) Tänk er det! Det hade jag inte trott efter gårdagen men även hon kan ändra sig, tack o lov ;)

- Det handlar helt enkelt om mina egna rädslor, mumlade hon för sig själv under den sista promenaden. Klarar jag av att övertyga mig själv om att vi är ensamma i skogen; att du inte blir anfallen av någon ilsken hund eller att du skrämmer slag på någon hundrädd person - så vågar jag slappna av. Då har inte du heller behov av att sticka ifrån mig för då känner du att jag litar på dig.

Ja, hon växer och utvecklas även min matte :)

/ Salle