Premiär för Ljusnan-leden...

...äntligen :)

Matte fick sig äntligen för att testa om det var tillräckligt upptorkat efter leden i dag och vi fick oss en helt underbar tur!

Inte nog med det så släppte hon mig lös i dag och jag höll mig i närheten av två-beningen hela tiden. Förutom att jag höll på att anfalla en "inkräktare i vår skog" (en joggare) precis i början av turen, så uppförde jag mig så bra att matte undrade om det stod rätt till med mig ;)

Det är en speciell känsla när man går i skogen. Det är så tyst och man är helt ensam (oftast). Rena meditationen tycker matte och när vi satte oss vid vårt favorit-fikaställe så försvann hon bort i drömmarnas värld ett tag.

Tvåbeningen hade packat ner lite matsäck förstås: macka o kaffe åt sig själv, och vatten för min del. Jag fick förstås dela mackan med henne och så hade hon korvtärningar med sig som jag fick :)

I kväll har hon också varit generös! Jag har fått äta rester efter hennes middag, letat efter grisöron, smakat macka, levergodis, kattmat .... Jag tror det berodde på att det lät så illa utanför så att hon ville att jag skulle få annat att fokusera på ;)

Konstigt, för det lät lika illa när vi gick vår sista kvällsrunda men då blev det inget extra i magen, trots att jag försökte tigga åt mig lite. Det kanske bara är inomhus man får godsaker när det smäller?

Det gjorde inte så mycket för jag kan sysselsätta mig själv om det behövs ;) och det var hur mycket som helst att nosa på efter vägen...

/ Salle