Äntligen...

... så blev det kurs. Måndagar, 18.30 var vad som gällde (inte fredagar 18 alltså som nu den tokiga tvåbeningen trodde).

Oj, så kul det var :) Jag träffade massor av kompisar och blev helt förtjust i en liten dam som luktade alldeles speciellt gott ;) Matte skulle ha mig att gå förbi henne utan att ens låtsas om att hon fanns men vem kunde göra det då hon luktade så ljuvligt ;) Dem andra klarade jag av lätt som en plätt men HON, hon var något alldeles speciellt :)

Förutom att träna oss på att gå förbi andra fyrbeningar (eller tränade vi på att gå förbi andra tvåbeningar?) så övade vi på ögonkontakt, stanna kvar och inkallning.Matte tyckte det var lite trist för det har vi tränat hela vintern i spåret så det var inga problem för mig. Inte stördes jag av att det var nio fyrbeningar och några fler tvåbeningar med heller! Nej, jag skötte mig som en kung skall göra och matte var så stolt.

Nästa kurstillfälle ska vi ut i skogen och spåra. Matte blev överlycklig när hon fick reda på det eftersom det är något hon velat lära sig och hon var jättenöjd efter kvällens möte: - Hur det än är, sade hon, så är det roligare att träna när man är fler! Jättetrevliga handledare som gav goda råd och som matte kunde fråga om allt hon undrade över!

När vi gick hem var jag helt girad och tvåbeningen undrade hur sjutton jag kunde vara det. - Du skall vara slut efter att ha gått kurs, sade hon, för det skall hundar vara. Men jag for fram som en tromb och det riktigt spratt i hela kroppen ;) Det var då det, för efter att ha fått min kvällsmat (sent som sjutton) så slocknade jag som ett ljus. Oj, vad trött jag blev!

Tack o lov, sade tvåbeningen för hon var lika slut hon med :)

/ Salle