Vad duktig du har blivit...

...tyckte matte efter vår långpromenad i dag :) Jag skällde inte på någon förrän vi mötte en Poodle som kunde ha blivit en riktigt bra lekkompis om vi bara hade fått försökt, men tror ni jag fick leka :S Nej då!

- Jag vill inte att de ska få nosa på varandra, sade matte till fyrbeningens ägare, för då lär han (mig menade hon) sig aldrig att sluta skälla och sitta lugnt när vi möter andra. Det höll tydligen paret med om för "min kunde ha blivit kompis", han fick minsann också hålla sig i skinnet :/ Hur som helst så fann jag mig i situationen och satt stilla (inte helt kanske) tills de pratat färdigt. Oj, vad beröm jag fick efterpå :)

När vi kom hem och innan jag fick gå in så fick jag som vanligt "ruska av mig" all snö och lort som hoppat upp (?) i pälsen min. ;) "Ruska" säger matte och jag ruskar allt vad jag kan :) - Jag är så glad att du förstår det där, sade matte för annars har vi haft hur mycket lort som helst med oss in i dag.

Den andra gången jag överraskade matte var när jag tog matskålen och lade den i diskhon. Ni skulle ha sett hennes förvånade min ;) som snabbt byttes i ett vrål av glädje :) Vi har övat ett tag på att jag ska ge henne matskålen när jag ätit upp men jag har inte förrän i dag orkat lägga den i diskhon ;) Man kan inte ta allt på en gång. Jag gör sådana saker när jag tror att matte behöver lite extra glädje i tillvaron :)

Nu ska jag fortsätta sköta mig. Platsen under skrivbordet väntar och förhoppningsvis en lång och behaglig natt. Natten som var fick jag akut verka som vakthund för det var någon som försökte ta sig in i lägenheten, trodde jag. Matte menade att det var någon med klackar som kom hem ifrån krogen. Ja men hur sjutton skulle jag kunna veta det?

/ Salle