Skotträdsla...

...handlar helt enkelt om dåligt ledarskap sade matte medan skottsalvorna ljöd runt omkring oss och jag gick viftande med svansen och nosade in allt gott jag kunde hitta :) Det är inte speciellt roligt att förstå att jag är en så dålig ledare och att det orsakat bekymmer för dig! Då är det säkert detsamma med ditt skällande också? Du kan väl strunta i att ta upp det i bloggen din är du snäll för det är inget jag vill att du ska sprida vidare ;)

En ljuvlig skogstur på 2 1/2 timme fick jag i dag. Trots att vi gick då det var ljust så var det inga andra inom synhåll förutom två små nippertippor direkt i början. Dem försvann snart tillbaka den bil dem kom i. - Det är helt enkelt för mycket snö för att folk ska orka, sade matte, medan hon pustande pulsade fram :)

Jag fick gå okopplad förstås och det gick som vanligt bra (förutom en liten avstickare). Sök efter borttappade vantar som vanligt och grisöra som matte slängde runt sig så att jag såg ut som en snögubbe bara för att jag fick leta som sjutton i den djupa snön innan jag hittade dem men vad gör man inte för godbitarna som matte slänger ut :)

Kvällspromenaden gick ner mot Växnan och jag hade sådan lust att springa ut på isen men matte vågade inte släppa mig för det stod några fyrbeningar på andra sidan och skällde. Jag fick gå okopplad men kom inte längre från matte än två- tre meter och det är inte så roligt. Hon sade något om att vi kanske skulle gå ner i morgon istället då det var ljust så hon kunde se vart jag tog vägen. Jag hoppas hon kommer ihåg det i morgon :)

/ Salle