Nu är vi klar...

med två-beningarna, sade matte. Dem verkar inte längre vara ett problem. sade hon då vi hade gått förbi grannen som jag tidigare berättade om: han som tyckte matte var onödigt hård mot mig. Ni skulle ha sett hur han iakttog oss då vi gick förbi och jag gav inte ett skall ;) Kvar återstår fyr-beningarna och om det är bara det som återstår då är det inte mycket kvar :)

Oj, vilken dag! Morgonpromenaden började med skogstur. Eftersom det var nysnö och inga spår som gått före oss så blev jag släppt lös. Yiiipppeeee :) Det var lite tungt att springa bara för det var tö vilket gjorde att jag höll mig i närheten av matte mest hela tiden. Att jag inte käkat frukost och hon bjöd på godbitar spelade förstås en viss roll ;) Även i dag blev matte förvånad då det kom en annan fyrbening men jag var återigen kopplad.

Inte får jag hälsa på mina släktnigar heller. - Inte förrän du har slutat skälla, sade matte. Sluta skäll så ska du få hälsa och leka med dem! Oj, oj, oj det var ingen lätt uppgift! Det är ett sätt för mig att kommunicera med dem.... Förstår du inte det matte?

Mitt-på-dagen-turen bar även den i väg till skogs men nu var det inte lika roligt längre: snön vräkte ner (tösnö) och jag såg mer ut som en snögubbe än en förnäm Lagotto-herre. Oj, vad matte fick jobba med att få bort alla snö-klumpar :) Bättre var det på sena turen för då hade det krupit ner under nollan igen och det var mer normal snö.

I morgon har matte lovat att vi ska busa i snön om det inte är tösnö :)

/ Salle