Barbro Börjesson...

...släng dig i väggen :(

Kunde ana att det var något på gång! En "annorlunda morgondag blev det, trots att jag menade det som ett litet skämt i går :S I dag har jag fått lida för denna ovannämnda kvinna. Jöss, vad stenhård matte har blivit och det för några knäppa råd på en video, från en två-bening som anser sig veta vad vi fyr-beningar behöver :(

Inkallningsövning började det med direkt på vår första promenad. Max 15 meter ifrån matte kom jag. Gick jag längre ifrån så blev jag direkt inkallad. :( Morgonpromenaden slutade som gå-fint-promenad bara för att jag prövade mina vingar alltför mycket ;)

Det känns som om det bara var några dagar sedan som två-beningen mumlade något om att det skulle vara sluttränat för ett tag? Snacka om tomma ord!

Mitt på dagen- promenaden skulle gå i samma tecken och den avslutades med att matte sade: - I dag har du varit riktigt vidrig! Fy sjutton vad du skäller och konstrar! Men snälla matte: är det undra på? Hela min värld har blivit som förbytt. Snart vet jag varken ut eller in :(

Dessutom så avslutade hon rundan med att köpa ett strypkoppel åt mig. För att jag skulle förstå de signaler hon sände ut sade två-beningen. Jag kan intyga att jag gjorde det för det var ett otäckt koppel. Ett litet ryck i kopplet och det kändes som om halsen skulle bli hälften av vad den är :(

Den sista promenaden gruvade jag mig för men kan ni tänka er: den blev faktiskt helt topp, nästan... Det var inte så dumt med lite strängare tyglar för nu börjar jag förstå hur denna två-bening vill att jag ska bete mig ;) Vi skulle ta en kort sväng och det slutade med att vi var ute i två timmar och det för att matte tyckte det var så roligt.

Hon var så nöjd över att jag inte stack i väg. Inte en endaste gång förrän på slutet och därav anledningen att jag blev kopplad igen. Men sjutton, det gjorde jag bara för att jag skulle få komma hem någon gång ;)

Inte struntade jag i inkallningarna heller utan så fort hon ropade så sprang jag och ställde mig i givakt på hennes vänstra sida. Varje gång hon vände och gick åt ett annat håll så noterade jag det och sprang efter.

Ni förstår att hon är nöjd, eller hur? Som sagt: jag skötte mig helt ypperligt (med undantag från de sista minutrarna) och jag fick så mycket beröm när jag kom hem så det är nästan så att jag undrar om denna Barbro Börjesson kan sin sak ändå. Det är inte helt lätt att erkänna det men jag måste nog krypa till korset och be om ursäkt för min inledningsfras ;)

Tack Barbro!

/ Salle