Äntligen

så har vi vänt spiralen till att gå uppåt - i stället för nedåt - så nu kommer allt bara att bli bättre, sa matte som slutkläm för denna dag. Nu gruvar jag mig inte längre för att gå ut med dig och det gör förstås att du också känner dig mer tillfreds, eller hur?

Ni förstår va? Vi har haft en jättebra dag :)

Äntligen så blev det också långpromenad i skogen igen :) Det har varit så mycket snö tidigare så matte har fått pulsat på för att vi skulle komma någonstans och därmed så har promenaden blivit kortare. Även för mig förstås eftersom jag inte får springa fritt nu för tiden av någon anledning ;) Nu har det blivit plusgrader vilket har gjort att snön tryckts ihop och i och med det mycket bättre framkomlighet.

Inte nog med att vi gick den vanliga "långrundan", jag fick dessutom springa med spårselen och det ger hela 7 meter längre räckvidd, dessvärre också mer träd att sno mig runt :)

I dag så hade matte med sig blodpudding som jag fick OM jag kom som ett spjut på inkallning. Jag är egentligen väldigt duktig på det - om jag får säga det själv - men jag tycker det är riktigt jobbigt då matte ropar precis som jag fått upp ett rådjursspår. Måste hon kalla på mig precis då? Hur ska jag få henne att förstå att jag just då inte på något sätt har lust att komma till henne för en ynka blodpuddingsbit, vilket jag för den delen inte får heller då jag inte kommer på stört. Än mindre anledning att snabba på ;)

Matte tycker ändå att jag är duktig på att komma vid inkallning. - Jag måste förstå att du fortfarande är valp som gör så gott du kan, sa hon i dag till mig. Du har säkert en mängd med hormoner som spökar du också, sa den medelålders damen ;)

På vägen hem så gav jag matte något att fundera på när vi stötte på grannen vi inte sett på ett tag. Jag hälsade honom med ett skall men bara ett :) Helt plötsligt sa matte: - Det hela startade (och då menade hon det hon upplevt som problem med mig) med din skotträdsla. Det är efter det som du blivit så svår att ha att göra med och nu börjar du komma tillbaka igen, eller hur? Precis som om jag skulle veta det :)

- Att jag inte tänkt på det, sade hon: dessa dagar var du inte ens intresserad av att skälla när vi mötte honom och nu skällde du igen? Du ska se att nu vänder allt igen och du blir den fina väluppfostrade hund som du egentligen kan vara, eller hur? Fadern vad människan tjatar ;) Jag tycker att jag uppför mig väldigt bra hela tiden: jag är för sjutton en Lagotto :)

Än mer imponerad av mig blev hon när vi träffade grannen i korridoren och jag höll tyst hela tiden, endast en liten morrning som jag förstås fick sluta med :) Jag hörde att matte sa till henne att hon inte längre behövde ringa på vår dörr för att jag nu för tiden inte reagerade på detta, utan låg tyst och lugnt kvar, trots påringning.

Matte bad henne för ett tag sedan att göra det för att jag skulle bli van ljudet. Dessutom så skulle jag lära mig att det inte var så speciellt genom att det inte stod någon där när matte öppnade. Ja, tänkte jag: vad är det för vits att reagera när det i alla fall inte står någon där: vad ska det vara för belöning ;) Dessutom så hör jag när det är hon som kommer och jag har lärt mig nu att det är det enda hon gör, ringer på alltså :)

Trodde jag, för lite senare på kvällen så ringer det på dörren och jag har redan hört att det är grannen. Döm om min förvåning när hon stod kvar när matte öppnade! Hon erbjöd matte fiskrens till katterna men matte sa att hon skulle koka det åt mig och det gjorde hon. Det var urgott med fisk och råris och jag slafsade ivrigt i mig.

Matte blev nog riktigt imponerad av mig ändå i dag eftersom hon gav mig det godaste jag ätit på länge: mums :) Det stämmer nog ändå det där ordspråket att det man ger ut, får man igen :)

/ Salle