Stolt matmor

- Jag har haft turen att få bli fodervärd åt världens härligaste hund, sa matte och jag riktigt såg hur hjärtat hennes svällde och sände ut en massa kärlek! Konstig människa tänkte jag eftersom hon bara tio minuter före slängt mig ner på rygg för att jag inte gav mig? Jag fick ge upp förstås, som vanligt!

– Det går mycket bättre om man samarbetar, fortsatte hon och faktum är att jag börjar förstå vad hon menar. Om jag inte skäller, inte drar i kopplet så blir ju våra promenader så mycket roligare. Det är ju inte precis så att jag tigger om skäll! Nej, heller en massa godis för att jag är duktig (vilket hon av någon anledning börjat snåla in på?).

Så ni förstår att jag skötte mig hyggligt i dag. - Jag blir så stolt över dig, sa matte och gav mig en jätte-bamse-kram, precis när jag fått tag i ett intressant spår och blev stoppad av kommandot ”stanna”. Ja, ja, det var inte så dumt att bli kramad heller men tänk om jag missade något? Det kunde ju ha varit en riktigt snygg tjej som gått där; något jag nu bara kan spekulera över…. Kanske var det fröken Pudel som vi träffade bara minuter efterpå. Ja, då spelade det ingen roll för henne fick jag inte leka med - trots att jag gärna velat - men hennes matte sa nej. Jag skulle kanske heller ha frågat hennes husse om lov? Han hade nog förstått, oss karlar emellan! I och för sig så var det kanske lika så bra: jag hade väl bara ”rufsat till tofsen” på henne (nu menar jag den hon hade mitt på huvudet alltså).

Han är ju en ungdom sa en väninna till matte i dag. Ungdomar testar och bör få testa men behöver också lära sig vissa regler. Jag undrar vad det var för ”smarting” hon snackade med? Vadå regler? Ska det bli mer regler nu? Jag hoppas verkligen att jag slipper det för jag har fullt upp med att hålla dem jag redan fått!

/ Salle