Grabbarna grus...

Tänk att jag idag - igen - har haft lekkompis. Det är nästan så att jag börjar tycka att matte borde skaffa mig en syrra för sjutton vad roligt vi har (eller var det där mattes önskning tro ;) )

Ser ni hur tätt knuten vi är till varandra. Visst ser det ut som att vi är världens bästa kompisar? Inte alls för att matte precis kört över oss med duschflaskan fylld med citronsaft så att vi fick fly upp i fåtöljen :S Orsaken till det var att Sudden och jag tillsammans försökte jaga bort några inkräktare utanför lägenhetsdörren. Sudden var inte så mycket till hjälp förstås så jag fick så lov att ta till min kraftfulla stämma, och försvann: det gjorde dem :)

Inte nog med det så fick jag hjälpa Sudden när han försökte skrämma i väg odjuret som satt gömd bakom Emfrid och Pruskens klätterträd.Jag blev nog lite fundersam själv ett tag vad det var för monster för jöss vilka gröna ögon hon hade: Emfrid. Jag ville förstås inte avslöja för Sudden att jag sett vilddjuret förut så jag stämde in i hans stämma, och överröstade honom igen: förstås ;) Han är lite klen den där grabben: äter säkert inte Magnusons han inte ;)

Jag tror nog att han kände sig trygg i mitt sällskap för jag fick en liten puss av honom, som tack :)
















/ Salle