.. blev det då matte och jag gick ut på sista rundan och jag hade riktigt roligt åt tanten. Lite synd om henne var det för hon hade ingen aning om var vi befann oss och jöss vad hon snubblade över stubbar och rötter. Så går det när man glömmer ficklampan!
Flera gånger ropade hon på mig för att jag skulle komma och leda henne rätt. Då var det bara att avbryta det jag höll på med så att stackarn inte skulle slå sig halvt ihjäl innan vi kom in i mer ljusare områden :)
När vi var 30 meter hemifrån så mötte vi en annan natt-vandrare: en räv som sprang över vägen. Jag försökte få matte att förstå att jag hade velat följa efter honom för han hade säkert varit rolig att leka med, men inte då: då skulle vi hem och torka oss.
Ja, ja... han hade säkert inte varit så rolig i alla fall ;)
/ Salle
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Tur att matte har dig. Annars hade hon kunnat ligga där i skogen i mörker och väta och frysa sig fördärvad. Du tar väl hand om henne.
Skicka en kommentar