Ibland så går det upp, ibland så går det ner....

En dag som inte blev riktigt vad den kunde ha blivit ;)

Matte lagade till matsäck som vanligt mitt på dagen för att vi skulle komma ut på en tur där det var tänkt att jag som vanligt skulle få vara lös vid vår fikaplats. I dag blev det inte så för det vimlade av fyrbeningar i skogen :S

Kvällspromenaden började desto bättre för när vi kom ut så hade det snöat för första gången i år. Matte och jag blev alldeles till oss. Hon kramade den första snöbollen och slängde iväg den så att jag fick jaga den. Själv ålade jag i snön och njöt i fulla drag (det var inte så mycket som kommit men det var nog för att vara vitt). Vi fortsatte in i skogen och efter en bit så kramade matte en till snöboll som hon slängde i väg. Jag sprang efter den, förbi den och fortsatte rakt fram.....

Det skulle jag nog inte gjort för tvåbeningen hade vänt och gått hem. Jag hann inte upp henne förrän 50 meter hemifrån. Hon var så sur på mig att hon inte ens låtsades om att jag kom. Inte kopplade hon mig heller så där fick jag gå, okopplad och utan någon som helst belöning för att jag kommit tillbaka :( Konstig människa det där?

Är det någon som har något tips på hur jag ska kunna fostra henne till att bli glad när jag kommer tillbaka?

/ Salle